SAKNADEN

Innan jag somnar på kvällarna svävar mina tankar ofta norrut. Till Sverige, Stockholm, Söder. Jag tänker på alla tusentals gånger jag gått på tegelstenarna på min gata och hur jag långt borta ser en fyra-benad fluffig gestalt som väntar på att få gå in med mig. Jag tänker på hur det är att vara hemma, känna sig hemma. När dessa scener och minnen dyker upp får jag en varm känsla i kroppen. Tillsammans med en saknad, något drar ihop sig och jag vill bara vara där. Hemma.

Det här låter kanske något dramatiskt men så är det verkligen. Jag får skuldkänslor när jag längtar hem, när jag räknar veckorna till jullovet och får komma hem. För jag är så himla glad över att jag är här, och ångrar inte något för en sekund. Så jag vill inte att jag ska tänka på annat än hur fantastiskt det är att vara här. Men jag kan inte hjälpa det. Jag vet dessutom att alla tänker såhär så det är okej! Visst är det så att man alltid saknar det man inte har. När man har rakt hår vill man ha lockigt hår. När man har lockigt hår vill man ha rakt hår. När man har Paris vill man (typ, inte riktigt!!) ha Stockholm. När man har Stockholm vill man ha Paris. Jag vet att jag kommer sakna allt här så jädra mycket när jag är hemma igen. Alla mysiga cafer, restauranger och parker. Så nu ska jag njuta av nu:et!!!

Jag saknar mitt rum

Att kunna ordna middagar, eller bara ta hem kompisar spontant!

Min katt & Svensk frukost

Gillar

Kommentarer