Hur hamnade jag i Paris?

Jag vaknade upp en dag och bara visste. Nej så var det inte alls. Det var väldigt nära att jag inte ansökte alls faktiskt, men som jag är glad över att jag gjorde det!

Jag hade till en början lite ideer om USA, eller gärna Hawaii. Men ville inte ta risken att hamna någonstans jag inte ville vara, och så var tanken på att ta studenten ett år senare med 99orna alldeles för jobbig. Sen fick jag höra om svenska skolan i Paris, det var ju perfekt! Jag som älskade Paris och ville lära mig franska.

Månaderna gick och jag sa ungefär till alla att jag skulle bo i Paris nästa år, fastän jag inte hade ansökt ännu. Snart var det bara en vecka tills sista ansökningsdatum och då började jag komma igång. Det var ungefär 10 olika dokument man skulle fylla i och skriva under, ett personligt motivationsbrev och intyg från skolan. Det var massa krångel med min skrivare hemma, passfoton, gamla lärare som var sega på att svara och med min studievägledare som aldrig var tillgänglig.

Jag, eller mina föräldrar är inte bra på att få saker gjort eller ta tag i grejer, så det var inte den optimalaste uppgiften för oss haha. Sista anmälningsdagen när jag fortfarande inte skickat in allting gav jag upp. Jag sa till Pappa att allting var färdigt och tänkte sen säga att jag inte kom in. Jag var såklart jättebesviken på mig själv och hade grov ångest om att jag ljög för pappa. Dagen efter berättade jag allt och då hjälpte hela familjen till och allt blev färdigt på några timmar. Alla mina papper kom in 5 dagar för sent men det var inget problem.

Det här betyder inte att man kan ta det lugnt och göra som jag gjorde! Ju tidigare desto bättre. Då slipper du massa extra stress och nervositet. Och se till att du inte gör allting själv! Det var det som tog kål på mig. Hoppas att det här kan hjälpa några av er som tänker ansöka till vilken utomlandsskola som helst!

Gillar

Kommentarer