Funderingar & Känslor

Nu åker jag om mindre än 48 timmar. Jag har just pratat med Charlotte, min vän som åkt till USA (http://nouw.com/charlotteahnmark ). Det hon gör känns så mer läskigt och utmanande att jag tycker att jag inte borde vara ledsen, rädd eller nervös. Men såklart är jag ju det. Jag har inte känt sådär väldigt mycket ännu, de enda gångerna jag gråtit är när jag fick beskedet om att jag kom in (glädjetårar för det mesta). Igår hade jag släktmiddag och sa hejdå till farmor, farfar, mormor osv. Jag grät inte då vilket förvånade mig lite. Idag sa jag hejdå till min syster och då grät jag inte heller, så jag har trott att jag kanske inte tog det här så hårt lixom, tills för någon timme sedan då jag verkligen började tänka. Jag började inse hur det skulle vara att stå i dörröppningen på lördag med resväskorna färdigpackade och behöva lämna vår lägenhet, min trygghet, och säga hejdå till mitt älskade rum, mina föräldrar och syskon. Då började det bränna i ögonen. Jag insåg nu att jag på riktigt kommer lämna allt. Det känns helt främmande och orealistiskt.

Tumblr- dit jag vänder mig till när jag vill skapa min alldeles egna fantasivärld. http://beyonceparisandallthingsfab.tumblr.com/


Gillar

Kommentarer